Nejlikan - en missförstådd blomma

Från en scen ur fantastiska serien Sex and the City...

Charlotte: "I knew it was going to be a terrible date. The man brought me carnations!"

Carrie: "Ooh! I see..."

Berger: "Hold up! The man brought you flowers? What an asshole!"

Charlotte: "Not flowers - carnations!"

Nejlikan har av någon outgrundlig anledning fått en trist plats i mångas medvetende, som någon slags utfyllnadsblomma och statist. Dessutom har den blivit en symbol för sorg, otur och olycka i många kulturer, kanske i synnerhet Frankrike, där den används främst till begravningar. Om jag inte minns fel hade även Shakespeare ett horn i sidan till denna stackars blomma. Mycket orättvist och oförtjänt, tycker jag. Själv älskar jag nejlikor! För deras skönhet, friska doft, charmiga krusighet och smått otroliga livslängd: Av alla blommor i en bukett är det troligen nejlikan som håller ställningarna längst. Allra vackrast tycker jag att de vita, krämfärgade eller ljust rosa blommorna är. Nejlikan har en stolt tvåtusenårig historia och till och med ett alldeles eget blomsterspråk:

Ljusröd: beundran

Mörkröd: djup kärlek och tillgivenhet

Vit: ren kärlek och tur

Randig: sorg över obesvarad kärlek

Lila: impulsivitet

Grön: festsymbol för St Patric´s Day och användes dessutom under 1800-talet som hemlig gaykod

Starkast symbolvärde har ändå den rosa nejlikan, som enligt den kristna tron först uppstod då Jesus bar på korset. Jungfru Maria grät över Jesus grymma straff och där hennes tårar föll växte nejlikor upp ur jorden. Därmed blev den rosa nejlikan en symbol för moderns odödliga kärlek till sitt barn. Jag vill härmed slå ett slag för att höja nejlikans anseende: Den förtjänar respekt. Så hoppa över tulpaner, rosor och liljor nästa gång du är i blomsteraffären och köp ett fång nejlikor istället!