Foto: Sköna hem
Foto: Desire to Inspire
Foto: Shoot Factory
Foto: Another Shade of Grey
Foto: NordlivJag är uppvuxen i ett hus med mycket trappor. Jag tycker om trappor och av någon anledning finner jag dem dessutom intressanta. De kan se så olika ut trots att funktionen alltid är densamma. Dessutom är de ofta en frizon från möbler och plottrigheter. På något vis känns det naturligt att låta trappan vara som den är: En passage utan större krav än så.
2 kommentarer:
Visst är trappor underbara, tänkatt ha en sådan som den på bild nummer två!
Själv växte jag upp med en trappa som tillverkades på 80-talet. Den var klädd i en matta av brun filt. Den var helt enkelt sådär. Men man blir grymt bra på att hitta bra sätt på att använda trappan på. Jag kan en några bra hopptekniker som gör resan i trappan roligare. Fast dessa utvecklades mest under min tid som GT-försäljare.
Kram
Okej, fula trappor är ju inte lika kul som fina. Fast trappan som uppfinning och fenomen är trevlig. Jag förstår precis vad du menar med hopptekniker; jag roade mig med att utveckla sådana under min tid i postiljonsskapets tjäst. Tyvärr förlorade jag min ballet-hållning på köpet, men trapptekniken riktigt glänste ;)Kram e
Skicka en kommentar