Illustration: Chris HaughtonNu åker jag till New York på en veckas semester! Ellmania slumrar därför hela veckan och vaknar troligen pigg och utvilad framåt måndag veckan därpå. Ha det bra och ta hand om er, min kära lilla läsarskara! Vi ses snart igen...
Foto: Sköna Hem
Foto: Domino
Foto: Emmas designblogg
Att hänga upp tavlor är en konst! Här är lite inspiration för den som är i färd med att ändra om bland tavlorna eller hänga upp nya... Såhär fint kan det bli!
Det efterlängtade väggordet dök upp bland posten igår och pryder nu sin plats högst uppe ovanför väggskåpen i köket. Det blev precis som jag hade föreställt mig: Mycket fint!
Foto: sfgirlbybay
Foto: sfgirlbybay
Foto: IKEAJag känner tvivel. Det är mina köksstolar jag tvivlar på idag. Det är opraktiskt med klädda mönstrade stolar. De kräver någon slags anpassning från sin omgivning. Det är nästan lite uppblåst och osympatiskt av dem, när jag tänker närmare på saken. Fast, ähum, jag har ju valt tyget på egen hand, så lite får jag väl lasta mig själv för det hela. Ett ganska stort arbete krävdes för att klä om dem, så det känns som lite av ett misslyckande att byta ut dem alltför snart. Men för att citera Thomas A. Edison:
"I have not failed. I've just found 10,000 ways that won't work."Hur som helst! Idag slog det mig att dessa kurviga stolar i böjträ kunde vara något för vårt kök. Inspirationsbilderna ovan övertygar mig väl! Fyra svarta skulle det bli. IKEA har sådana som går under namnet ÖGLA. Stolen lanserades redan år 1965 och blev en omedelbar succé. Själv förknippar jag dess formspråk med 80-talet och har länge känt en viss mättnad eller kanske snarare totalt saknat intresse för den. Nu, efter att ha vilat ögonen ett par decennier ser jag på ÖGLA med helt nya ögon. Dessutom skulle de passa fint under mitt nya väggord...
Foto: Moth DesignBland annat kvistar och koraller har fått stå modell för dessa lockande lampor inspirerade av naturens former. Såhär beskriver Moth Design sig själva:
"It's the whimsy of nature, the chaotic beauty of the unexpected, and the primitive attraction to light that inspires these designs. Moth lighting brings a bit of humor to the often sterile world of modern lighting."Jag tycker att dessa lampor är fantastiskt vackra och hoppas kunna göra ett besök hos en återförsäljare under nästa veckas efterlängtade resa till New York. Det går också alldeles utmärkt att njuta av deras, ja -ljusskulpturer- är väl rätta ordet, här!
Foto: EllmaniaIdag var jag på hugget under min och Lisas dubbla loppis-runda i regnet! Två saker fyndade jag: En gammal vacker plåtburk i svart, från Kärnkaffe och en hushållsvåg, gissningsvis från 50-talet, av det för mig okända märket Gunda. Jag har nu gjort en efterforskning light, och om jag förstått det rätt är Gunda något slags kvalitetssäkringsystem med koppling till gamla Kooperativa Förbundet. Fancy! Hur som helst lyckades jag lokalisera det enda (av kanske tio-femton hushållsvågar) fungerade exemplaret och föra min nya skyddsling hem oskadd. Efter noggrann tvagning är Gunda nu fylld med citroner och limefrukter. Således bemästrar den lilla vännen multitasking: Våg OCH fruktskål, vilken begåvning! Sambons sedvanliga skepsis är därmed avgjort ogrundad: Den är, förutom talangfull, svagt aquafärgad och söt som en knapp!
Foto: Rowenta
Foto: DualitNär det kommer till viktiga saker är jag kräsen, petig och allmänt kompromisslös. En sak av sådan dignitet är valet av vattenkokare. Inget otäckt plaståbäke. Nej tack, då kokar jag hellre mitt te i kastrull! När jag flyttade till min första lägenhet fick jag en underbar vattenkokare av min vän Joanna, som i sanning förstår betydelsen av en perfekt sådan: Te förtjänar att kokas med värdighet! Några år senare kastade densamma in handduken, efter att ha åstadkommit många ljuvliga koppar te under sitt intensiva liv i kokandets tjänst. Saknaden var stor, jag kokade nedstämt mitt te i kastrull under flera månader och bar mentalt sorgflor. Ingen ful-kokare kom över min tröskel, jag sörjde med stil. En dag i december kom glädjebudet: En vattenkokare eventuellt skapad av Gud (eller var det Braun) hade skymtats i HTH-butiken. Både jag och Joanna köpte snabbt varsitt exemplar. Oh, sweet bliss! Min nya trotjänare har nu delat mina testunder under snart fyra år. Vi är mycket lyckliga tillsammans. Men jag har ju blivit bränd förr: Skulle -Gud förbjude- något hända min vackre själsfrände har jag ändå mitt på det torra: Jag har nämligen spårat, inte mindre än två, värdiga efterträdare. Dessa presenterar jag här ovanför, i all sin glans. Möt mina biljetter till en fortsatt temässigt ljus framtid: Rowenta Morrison Kettle KF93 och Dualit 1.7 litre dome kettle chrome with cream trim 72622. Tillsvidare lever jag lyckligt ever after med min nuvarande vattenkokarkärlek!
Foto: Mood ShopVi följer upp Ceci n´est pas un livre, dvs. S.E.L.F. Shelf, med ett eventuellt bättre alternativ: Inget fusk, ingen plast! Ta en titt på Mood Shop för att se hur det hela hänger ihop. 125-175 DKK kostar den, beroende på vilken storlek man vill ha.
Foto: Bolig
Foto: Domino
Foto: Wold Berger
Foto: San Fransisco Girl by Bay
Foto: Apartment Therapy
Foto: Emmas designbloggEtt inlägg dedicerat till Joanna: Lycka till med hyllfixandet!
Var håller ni hus, mina trevliga kommentatorer? Det börjar eka tomt här i Ellmania. Jag vill ha lite verbalt sällskap :)
Foto: Tracy KendallVarför inte nöja sig med en smal tapetvåd istället för en hel fondvägg? Dessa tapeter blir som en del av inredningen med deras trevligt vardagliga motiv. Kompensera ditt torftiga bibliotek med en rejäl trave böcker i tapetformat. Eller låt en tom och svårmöblerad väggremsa i köket få prydas av tallrikar eller bestick. Fler motiv finns att beskåda om du gör ett besök hos Tracy Kendall!
Foto: TraderaJag känner mig lite dyster. Jag förlorade nämligen en mycket tänkbar vårdnad om detta väna lilla bord. Av ren tankspriddhet. Med 10 kronors marginal. Suck. Min sambo är lättad och nöjd; vi köpte nämligen ett nytt soffbord i våras. Men jag vet att jag på något vis behövde detta bord ändå. Begrunda följande visdom: Min vän Anna vände ett kvarts varv på en tavla som hon inte längre såg. Nu lägger hon märke till den igen! Motsvarande resonemang torde gälla för soffbord, eller hur? Alltså: Om man byter bord ibland uppskattar man dem båda mer. Starkt köpskäl! And the search continues...
Foto: BluelinesFick du lite tapetrester kvar efter senaste tapetseringen? Ge dem ett värdigare öde än att ligga någonstans i ett skåp och skräpa. Det finns många kreativa sätt att låta dem komma till användning, detta är ett: Gör en tapetlampa! Martha Stewart och Bluelines visar genom en detaljerad fotoserie hur du går till väga. Se bara till att hänga glödlampan så att den inte vilar mot pappret, lycka till!
Foto: MairoMairo har berikat världen med många fina mönster genom åren. Tre nya presenteras på hemsidan: Strössel, Fuchsia och Elephant. Min favorit är Strössel, som ser ut som små färgglada chokladbollar. Ett mönster att bli på gott humör av! Besök hemsidan för mer mönsterprakt...
Foto: Matteus
Foto: IKEA
Foto: IndiskaPå vissa områden känner jag mig mycket kluven och har stora problem att bestämma mig: Tallriksområdet är just ett sådant. Jag vet att jag vill ha vita tallrikar, inga mönster, inga krusiduller. Hittills har jag lyckats snäva av alternativen till ovanstående tre: Mateus, IKEA eller Indiska. Lyx, budget eller mittemellan? Min vän Joanna kom med den kloka idén (som hon själv funderar på att tillämpa) att köpa två tallrikar i månaden av den sorten man helst vill ha. Då blir inte ekonomin överhettad och man slipper att nöja sig med något som känns halvbra. Själv kan jag bara inte bestämma mig för ifall IKEAs rena enkla vita porslin, som kostar nästan ingenting och låter maten vara i centrum, är det bästa. Eller är Indiskas charmigt krackelerade tallrikar med ojämn ytterkant de rätta? Sedan har vi ju Mateus med så bedövande vackert porslin att man vill ha det också (helst i massor av färger, fastän jag bestämt mig för bara vitt). En sak som jag vet säkert är jag vill ha en uppsättning, som fungerar både som middagsporslin och finporslin! Inget dammsamleri i mina skåp, minsann. Frågan är bara vilket som är the one! To be continued...
Foto: Åhléns
Foto: Marimekko
Foto: IKEA
Foto: Lisa CongdonBjörken är kanske det träd som mest förkroppsligar den svenska sommaren. Den låter sina skira grenar vaja över röda små stugor och lånar år efter år sina lövade kvistar till våra midsommarstänger. Mest intressant med björken, tycker jag, är dock dess stam: Med sin vita, glansig bas och svarta skrovliga tecken. Den förtjänar att man stannar upp och riktigt ser den. Jag läste för något år sedan om en danska som tog in en björkstam i sin lägenhet, monterade den från golv till tak för kattens skull. Och säkert lite för sin egen, för resultatet blev väldigt fint. För den som inte lockas av att såga av en egen stam och montera den i hemmet, men likväl tycker om björkar, finns andra lösningar. Marimekkos klassiska mönster Kaiku låter björken spela på första fiolen, detsamma gör IKEA på de nya veporna UNNI i serien ANNO. För den som föredrar mönster i mindre dos har Åhléns en pappersserie med björkmotiv, som ifall jag inte missminner mig också finns som textil.
Foto: IKEA
Foto: Cole and SonIkväll har jag sysselsatt mig en stund med att invändigt klä åtta vita lådor från IKEA med min vackra och högst älskade Cole and Son-tapet Rajapur. Lådor med fönster är ju egentligen ämnat för pedanter och inte för mig, som vill lämna kaoset på insidan och visa upp en välordnad estetik på utsidan. Dock är måtten på dessa lådor så extremt väl lämpade för förvaring ovanpå garderober, så fönstren var bara att acceptera. Ikväll känner jag mig mycket listig, då jag åtgärdat fönsterproblematiken (ack, ljuva i-landsproblem) genom att bomma igen dem med tapetresterna som blev över från tapetseringen vardagsrummet i somras. Ah, vilket framgångsrikt mission! Nu kan jag somna med bilden av min lyckade låd-pimpning på näthinnan :)
På bilden ovan ser ni en Zara Home-butik i London. Åh, jag skulle gärna gå in där och titta runt! Nu finns höstkollektionen från Zara Home att beskåda här. Det är en ren njutning att titta på bilderna, mycket inspiration utlovas!
...fick jag idag när jag kom hem efter jobbet. Bland posten låg ett tjockt brunt kuvert adresserat till mig. "Ah, äntligen kommer väggorden jag beställt" tänkte jag. Men icke. Det var något mycket, mycket bättre. Min fantastiska vän i Malmö tyckte att jag behövde muntras upp med något så oväntat som en bedårande dammvippa av strutsfjädrar! Vilken rolig idé och en sån kärleksfull och omtänksam gest! Jag fastnade nämligen, under ett besök i Malmö i våras, vid ett ställ med strutsdammvippor och stod ganska länge och beundrade dem. -För visst blir man lycklig när ett vardagligt föremål också kan bli så vackert? Anna lade tydligen märke till detta och sparade det i minnet till nu. Tack Anna! I rent glädjerus dammar jag nu allt i min lägenhet, oavsett om det behövs eller inte. Detta måste vara knepet för att göra städningen tilltalande: Använd bara vackra verktyg som du kan hänga upp och titta på efteråt :) Dammvippan kommer härifrån. Foto: Sahlins Struts
Foto: Beckers
Foto: Flickr
Foto: HBOMin poäng är följande: Grått är inte kontorstrist och deprimerande. Nej, allt annat. Grått är en fantastisk färg som nästan alltid ramar in omgivningen på ett sällsamt smickrande sätt. Grått är vackert vare sig det är brutet mot beige, brunt, grönt, blått eller lila. Särskilt förälskad är jag i den där riktigt regntunga grå nyansen som jag associerar till sommaren och ögonblicket strax efter ett kraftigt åskregn, när solen precis bryter igenom molnen. Någon som vet vad jag menar? Alcro illustrerar denna färgupplevelsen med stor precision genom sin gudomliga ad-kulör Sommarregn (även kulören Bombay tangerar samma känsla). Ur Feng Shui-synpunkt symboliserar den grå färgen självbehärskning, självkritik, oberoende och kompromisser.
Foto: Sköna hemAlla som var sjuka av oro över min Eiffeltornsabstinens (jaså, inte det?) kan nu dra en lättnadens suck och börja leva igen. Efter inlägget om min längtan efter ett eget torn, hittade jag ett på Tradera som jag igår blev lycklig budvinnare till. Till ett skrattretande lågt pris dessutom. För att fira detta tycker jag att vi i sann fransk anda, åtminstone en gång under dagen bör, förfärat eller förtjust utbrista "Mon Dieu!". Det vore fint. Välkommen hem, Eiffeltornet!
