Jag håller eventuellt på att förgifta luften för mina montessoribarn. Ja, på ett ytterst välvilligt sätt förstås: Mina ack så harmlösa vapen är två nya fantastiska dofter; Amazing Grace och Inner Grace. Efter lång väntan har jag nu äntligen fått utlopp för min fascination, fixering, (fetisch vore ju att ta i...), fäbless *jag skulle kunna fortsätta en stund till* för Philosophy. Detta gudomliga fabrikat tillverkar kroppsvårdsprodukter med magiska namn, vackra emballage och ingredienser som sannerligen inte skäms för sig: Inga mineraloljor, inget snusk! Bara essensen av, ja... kroppslig lycka! I New York fanns det återförsäljare lite varstans, vilka jag regelbundet och lystet sökte upp bara för att om och om igen få vältra mig i deras sortiment! Skörden blev blygsamma två parfymer, en ansiktskräm och en rengöringsprodukt. Jag är härmed bevisligen ganska måttfull. Detta inlägg har naturligtvis inte någon direkt koppling till inredning. Jag skulle förstås kunna komma dragandes med Paulus klassiska ord: "...Er kropp är ett tempel..." vilka vore med kraft tagna ur sitt sammanhang i Korinthierbrevet. Men, nej. Inga förklaringar och argument behövs. Det borde ligga i allas intresse och förstånd att fördjupa sig i Philosophys sortiment. Besök dem här, eller välj att fortsätta leva i ett hudvårdsmässigt vakuum och med ett stackars tempel i andlig ruin!
2 kommentarer:
Emmie, det där ÄR en fetisch. Bara så du vet. Utöva den med stolthet, det finns dom som inte kan :-)//Anna a k a jag-var-rökare-och-visste-ej-vad-dofter-var
Jaså, ja okej då. Det kan ligga nåt i det, välkommen förresten till de luktförnimmandes klubb ;) Du ska få träffa mina två doftande dyrgripar så snart du kommer innanför dörren på Nordbane! Kram e
Skicka en kommentar